Återigen är demokratin under attack. Någon eller några inom det styrande skiktet av Leksands IF vägrar lära sig av historien och försöker nu undergräva demokratin genom att driva på för att aktiebolagets årsstämma ska genomföras innan medlemmarna sagt sitt på årsmötet.

Det är inte lätt att kommunicera. Särskilt inte när ämnet är något som rör upp känslor vilket Leksands IF tenderar att göra. Ibland blir man lycklig, oftare blir man besviken. Nu lutar jag återigen mot det senare. Men det har inget att göra med att Norén ska flytta till Skåne, att Martin Karlsson ska flytta någon annanstans eller ens de ekonomiska problemen.

Det har, återigen, att göra med demokrati och kommunikation. Två områden där vi hela tiden lyckas hitta nya bottennivåer. Jag tror inte ens föreningen hade kunnat fälla mer krokben för sig själv om det hade varit det enda man försökte med.

Jag har tidigare varit rätt kritisk till att Leksands IF inte kommunicerar särskilt mycket, särskilt genomtänkt och särskilt bra. I inlägget Största Möjliga Tystnad går jag igenom hur jag såg på det för någon månad sedan. I Radio Dalarna förra veckan fick jag som hastigast beröra ämnet.

I bilen hem från radiostudion i Falun blev jag uppringd av en reporter på Falu-Kuriren som ställde en fråga jag var helt övertygad om att han antingen hittat på eller baserat på ett missförstånd av enorm magnitud.

Så var inte fallet. Frågan var lika motiverad som den var oväntad.

EN OVÄNTAT OVÄNTAD FRÅGA

“Hur ser du på att Leksands IF kommer ha stämman för aktiebolaget innan föreningens årsmöte?”

Jag svarade att jag inte ser på det alls av den enkla anledningen att så kan man verkligen inte göra. Småskrattande avfärdade jag det hypotetiska och odemokratiska upplägget och sa att jag skulle ringa ett par samtal för att räta ut de frågetecken som reporterns missförstånd hade genererat.

Det var inget missförstånd.

Innan jag ringde tillbaka till reportern så ringde jag en kompis. Han var tydlig med att jag nog måste lugna ner mig lite innan jag pratade med någon annan om ärendet. Jag är lugnare nu men jag är fortfarande helt oförstående för hur man ens kan tänka tanken.

Föreningen äger en övervägande majoritet av rösterna i bolaget. Långt över de 51% som är kravet för att ens få driva elitverksamheten i bolagsform. Så ska det vara. Det är de flesta överens om. Även om det historiskt har förekommit en del attacker mot upplägget och att pampar, av den typ som smugits in i valberedningen, inte vill att det ska vara så.

“Föreningen och Bolaget är beroende av varandra och dess gemensamma bästa skall vara vägledande i Valberedningarnas arbete.”

Så står det i den valberedningspolicy som är antagen. Det som händer om man väljer att genomföra aktiebolagets stämma innan årsmötet är att man på ett effektivt sätt förskjuter medlemsdemokratin och inför ett års fördröjning på alla former av ansvarsutkrävande.

Önskan om lugn och ro verkar ligga kvar som grundfundament för verksamheten. Men det är naivt att tro att det kommer uppnås och det är kontraproduktivt att eftersträva. Leksands IFs kärnverksamhet får sin livskraft från de känslor som rörs upp när den utövas.

Man kan tycka precis vad man vill om att tusentals personer samlas i en varm byggnad med en kall platta i mitten och där under rituella former lever ut sina kompletta register baserat på var en gummibit befinner sig. Men det är så och utan de känslomässiga investeringarna från alla de som kallar sig Leksingar så skulle det inte finnas någon förening att bry sig om.

Men det finns det. Än så länge. Även om det som nu utspelar sig mer och mer börjar likna en nedmontering av just föreningsdelen till förmån för en mer strömlinjeformad verksamhet där de som för tillfället står vid rodret inte behöver bry sig om sådana jobbiga saker som medlemsdemokrati, fri åsiktsbildning, debatt och åsikter.

Vi håller på att bli Växjö Lakers.

Där är det lugn och ro. Folk går dit, ser matchen, går hem när den är klar – eller lite tidigare om det är innebandy samma dag. Man vinner guld med fler utlänningar än smålänningar och man firar en stund.

Det behöver inte vara fel att vara som Växjö Lakers. Men det är skillnad på Växjö och Leksand, än så länge.

AB-stämman är inte utlyst ännu så det finns fortfarande tid att ta rätt beslut. Bråket sommaren 2023 grundade sig på att en liten grupp människor, med annat än föreningens bästa på sin agenda, försökte ändra styrelseskick för Leksands IF.

Nu har den nya styrelsen av någon anledning slagit in på samma väg. De springer samma ärenden som de som smög in demokratifientliga fuskare i valberedningen för den aktiebolagsstyrelse som man nu vill minska medlemmarnas inflytande över så till den grad att det blir obefintligt.

Samma ärenden som de som saboterade arbetet med stadgar och VB-policys.

Att ha längre mandatperioder i AB behöver inte vara fel. Men att smyga in ändringar i styrelseskicket utan att låta medlemmarna varken få information eller säga sitt är helt fel väg att gå. Det skulle förmodligen inte gå att fälla mer krokben för sig själv om man aktivt gick in för det.

Men än finns det tid att visa att man inte har något annat mål i sikte än att upprätthålla den demokrati, den transparens och det engagemang man säger sig vilja jobba för.

Därför uppmanar jag ledningen för Leksands IF att tänka om och göra rätt saker, i rätt ordning, för rätt ska vara rätt.

Låt oss tillsammans ta ett stort steg bort från det stup som leder ner till den avgrund som i folkmun kallas Lakers.